Då vare första advent och julen närmar sig, sa han som låg och lyssnade på järnvägsspåret. Med det så närmar sig okså våren. Låter bättre tycker jag. Som jag tidigare skrev, så åkte jag hoj till jobbet i fredags, vilket resulterade i en kanon skitig hoj och en lycklig människa. Byxorna blev skitiga från knäna och neråt. Man kunde borsta bort det mesta , men får väl bli en tvätt på dom med så småningom.

Idag ere mycket. Det ligger på kan man säga. Vi (Jag, Monica, Andreas, Jennifer och Eddie) ska in till Arninge Centrum å köpa pjäxor (skor för den oinvigde) till Jennifer och Andreas. Blir väl en sväng på Jula med och säkert nåt bra ha köp. Såna e farliga. Dom brukar bli dyra när man väl kommer till kassan. Var in till Clas Ohlson och skulle köpa krankäglor och microfiber dukar. Krankäglorna gör att man kan skruva av vattnet och att det inte droppar. Microfiber dukarna funkar bra att putsa fönster med, sägs det, men det är mycke roligare att putsa hojen med dom. För första gången i världshistorien kom jag bara ut med krankäglorna och putsdukarna. Duktigt.

Annars e det alltid det där extra som gör att det blir så förbannat dyrt. Jag minns att min Pappa sa alltid att man aldrig sjulle åka och handla mat hungrig. Var man hungrig så blev det alltid något extra och jag tror det stämmer. Fast oftast så blir det nog att man e hungrig då. Man börjar bli hungrig och kollar kylen och konstatterar att handling e nödvändig. Till slut står man i affären hungrig som en varg och ser en massa gott i allting. Jättegoda röda tomater typ. Eller kanske inte just tomater. Ni vet säkert hur det är.

Hojen skulle också behöva tvättas idag. Inget inbjudande tvättväder precis, men va fan...

Veden, om man nu kan kalla det för ved, ska plockas in. En jävla massa spint blev det denna gång. Inget bra. Tar sån jävla tid att få in. Idag blev det en Rudolf ramsa i pannrummet. Jag har konstaterat att, om man bygger ett trähus så skall man använda gran. Huset kommer aldrig i helvete att brinna upp/ner. Vedhelvetet i pannan ville inte brinna. Det bara glödde om fanskapet. Efter jag hade dragit ramsan kom jag å tänka på Rudolf. Kunde inte låta bli att garva.

Nu ska jag ner å se om vedhlevetet har slockant igen.

Ha de!